madeleinenh

Ibland eller ofta, tappar jag orden och vet inte vad jag ska säga. Som nu. För första gången på länge trodde jag att jag visste vad jag kände och vad jag ville. Att jag är svartsjuk är väl en av mina svagheter även om det känns jobbigt att erkänna det. Jag vill inte känna mig som nummer 2. För första gången på länge så kände jag mig inte som nummer 2, jag tyckte det kändes bra. Jag trodde det var bra. Men jag hade fel. Jag trodde inte du var sån. Jag hade fel, igen. Allt blev fel och nu vet jag inte vad jag ska göra, för att jag vill inte att det ska bli mer fel. Jag vet inte vad jag hade förväntat mig egentligen nu när allt bara känns fel. Men på nått sätt känner jag mig besviken. Det känns som ett jävligt dåligt skämt som ingen skrattar åt. Jag tänker aldrig på vad jag säger och gör innan det är försent. Nu är det försent.